Det händer att en designer lägger ner dagar på ett koncept, presenterar det med omtanke och tydliga argument, och ändå möts av tystnad. Inte för att idén är dålig, utan för att den talar till fel person i rummet eller bygger på antaganden som aldrig stämts av.
Designprocessen är full av vägval, och det första steget avgör ofta om resten blir en rak linje eller en serie om-tagningar. När ett förslag skrotas direkt beror det sällan på estetik.
Förväntningar som aldrig skrevs ner
Många uppdrag startar med ett muntligt samtal där kunden beskriver vad hen vill ha. Designern lyssnar, antecknar och börjar jobba. Men vad som inte sägs är ofta lika viktigt som det som sägs.
En kund kan säga ”modernt” och tänka Bauhaus, medan designern tolkar det som flat design med sans-serif. Båda har rätt i sin egen referensram, men resultatet blir en känsla av missförstånd redan vid första visningen.
Skriftliga brief som anger målgrupp, tonalitet, tekniska begränsningar och affärsmål minskar risken för att arbetet går åt fel håll. Men de skrivs inte alltid, och då blir första utkastet en gissningslek.
När beslutsfattaren inte sitter med vid bordet
Ett klassiskt scenario: designern träffar marknadsansvarig och produktchef, presenterar förslaget, får tummen upp, och skickar vidare materialet till VD. Dagen efter kommer beskedet att ”det inte riktigt är vad vi söker”.
Problemet är inte att VD har dålig smak. Problemet är att hen har andra prioriteter, andra referenspunkter och kanske en helt annan bild av vad företaget ska signalera.
Designbyråer som Rawdesigns och andra aktörer inom webbdesign i Norrköping brukar därför tidigt be att få veta vem som har sista ordet, och se till att den personen antingen deltar i brief-mötet eller åtminstone får ge input innan skissarbetet startar.
Designern utgår från vad som är möjligt, kunden från vad som är önskvärt
En annan vanlig orsak till att förslag skrotas är att de bygger på olika verklighetsbilder. Designern vet att webbplatsen ska köras i ett äldre CMS med begränsade mallar, och håller sig därför till enkla layouter. Kunden har sett en imponerande sajt hos en konkurrent och förväntar sig samma nivå.
Ingen har sagt högt att budgeten är för liten eller att tekniken inte räcker till. Resultatet blir besvikelse, och förslaget läggs åt sidan.
Referensbilder som pekar åt olika håll
Kunden skickar med fem exempel på hemsidor hen gillar. Tre av dem är mörka, tunga och bilddrivna. Två är ljusa, luftiga och textfokuserade. Designern försöker hitta en syntes och skapar något mittemellan.
Vid presentationen säger kunden att ”det här känns inte rätt”. För referensbilderna var aldrig tänkta att representera ett enhetligt uttryck, utan snarare olika detaljer: en cool bildkarusell här, en snygg typografi där, en smart meny på en tredje sajt.
Att be kunden konkret peka ut vad hen gillar i varje referens, snarare än att bara samla länkar, gör att designern kan väga ihop rätt delar.
Designern vill visa sin kompetens, kunden vill se sin egen idé
Ibland är problemet att kunden redan har en bild i huvudet, men inte kommunicerat den tillräckligt tydligt. Designern kommer med något helt annat, elegant och väl genomtänkt, men kunden känner inte igen sin ursprungliga vision.
Det här är inte ett tecken på att designern misslyckas. Det är ett tecken på att processen behöver innehålla ett moment där kundens interna skiss faktiskt ritas upp, även om den är tekniskt …